Karl XII's dragoner

Etter at Karl XII vinteren 1716 hadde rykket over grensen og erobret det meste av Østfold, Akershus og Christiania (unntatt Akershus festning) hadde felttoget problemer med å komme videre. Den norske hær lå i feltbefestninger på Lieråsen (Gjellebekk skanse) og var helt ugjennomtrengelige for svensken.

26. mars i 1716 sendte Karl XII en stor svensk avdeling på 500 - 600 dragoner, ledet av oberst Axel Løwen, gjennom Hakadal.

De skulle gå via Hakadal og Hadeland til Ringerike og falle Gjellebekk skanse i ryggen. På veien nordover hadde svenskene hovedkvarter i Hakadal prestegård. De svenske offiserene diskuterte planen på fransk, som var overklassens språk i Sverige, men som de trodde nordmenn ikke forsto.

Men sognepresten i Hakadal hadde i sin ungdom vært leiesoldat i den franske hær, og forsto fransk og militært fagspråk utmerket. Han fikk sendt en mann med en beskjed på ski korteste vei gjennom Nordmarka fra Hakadal til Gjellebekk i Lier til den norske hærs øverstkommanderende generalmajor Barthold Heinrich von Lützow. Brevet fra sognepresten til generalmajoren er bevart i Riksarkivet.

Dagen etter kom det til kamp på ved Bjørgeseter. Bønder fra Hadeland under ledelse av lensmann Granavolden hadde lagt seg i bakhold på Harestua, og svenskene kom seg til slutt til Norderhov der de bivuakkerte for natten på og ved prestegården. Kampen forsinket svenskene med ca 8 timer, og medvirket til at ekspedisjonen ble mislykket.

Lützow hadde fått sendt en avdeling nordover fra Lier, og de snek seg inn på prestegården. På grunn av svenskenes dårlige vakthold ble de overrasket om natten og den svenske avdelingen ble fullstendig tilintetgjort.

Ved Bjørgeseter falt minst 7 svenske soldater og 18 ble såret.

Muntlige overleveringer i Hakadal, og funn på Hakadal kirkegård i 1955 angir denne plass som gravsted for de svenske dragonene.

(tekst hentet fra minnesplate på Hakadal kirkegård.) 

Her er en kort tekst om hvem Karl XII var, hentet fra svenske kilder:

Svensk kung 1697 och samma år förklarad myndig, son till Karl XI. Karl invecklades 1700 i krig med Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland, som varade under hela hans regering. Efter snabba segrar över Danmark och Ryssland förlade Karl krigsskådeplatsen till Polen, där han 1702 i slaget vid Kliszów besegrade August II av Sachsen, vilken avsattes. I förbund med den nye kungen Stanislaw Leszczynski sökte han sedan besegra den ryske tsaren, Peter den store. Segern vid Holowczyn 1708 följdes av nederlaget vid Poltava 1709, varefter Karl tvingades fly till Turkiet, där han sökte förmå sultanen till krig mot tsaren. Efter kalabaliken i Bender 1713 företog Karl 1714 sin berömda sträckritt över kontinenten till Stralsund (2 175 km på 14 dagar).
Vid Stralsunds fall 1715 begav sig Karl till Sverige, där han, fast besluten att fortsätta kampen, började mobilisera landets alla resurser, biträdd av baron Görtz. Rikets finanser var emellertid ansträngda till det yttersta och krigströttheten allmänt utbredd. 1718 ryckte Karl in i Norge, där han stupade vid belägringen av Fredriksstens fästning, Fredrikshald (nuvarande Halden). De rykten om lönnmord (bl a den dödande "kulknappen"), som snart kom i omlopp har varken bekräftats eller slutgiltigt vederlagts.
Sitt storpolitiska maktspel genomförde Karl med stor hänsynslöshet.